0 false 21 18 pt 18 pt 0 0 false false false
/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Normal tabell”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin:0cm;
mso-para-margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:”Times New Roman”;
mso-ascii-font-family:Cambria;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:”Times New Roman”;
mso-fareast-theme-font:minor-fareast;
mso-hansi-font-family:Cambria;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;}
Aktiviteterna i Almedalen var fler än någonsin tidigare. Enligt programmet fanns 3 400 olika events registrerade. Det är fantastiskt att vem som helst kan åka till Visby denna vecka och fritt kunna bevista utställningar, seminarier, debatter och föreläsningar utan kostnader eller andra restriktioner. Ett fantastiskt forum för demokratin måste man nog säga.
Svensk Förening för Diabetologi var representerade för femte året i rad och vi har ökat våra aktiviteter. Våra aktiviteter var i samarrangemangen med Dagens Medicin och/eller läkemedelsindustrin. Dagens Medicin hade en fast mötesplats under hela veckan där man varvade sammanlagt 16 seminarier av olika slag. Av dessa seminarier så handlade tre om diabetesvården.
Inför Almedalsveckan så har Nationella Diabetes Teamet (SFD, SDF, SFSD, Diabetesdietister och diabetesbarnläkarna) tagit fram en ”Blåbok”, en programförklaring med 10 punkter som vi tycker det är viktigt att satsa på under de närmaste åren. Boken mottogs med entusiasm och gick åt som smör i solsken.
Vårdfrågorna är de absolut hetaste i år i Almedalen, vilket är glädjande men också tråkigt då det signalerar att vården inte lever upp till ställda förväntningar.
På tisdagen gick seminariet Vågar Sverige utmana I diabetesmatchen?
Medverkande: Claes-Göran Östensson (Karolinska sjukhuset), Fredrik Löndahl, SDF, Sara Koski, patientföreningen Finland, Roger Molin, Soc dept, Ulf Österstad, SFAM, Hans Karlsson, SKL, Helen Öberg, Stockholm (mp), Monica Selin, Västra Götaland (kd), Jan-Olof Jacke, Astra Zeneca.
Här redovisades en undersökning från Finland där patientföreningen hade räknat frekvensen hjärtinfarkter och andra komplikationer hos patienter med typ 2 diabetes år 2000 jämfört med 2010. Under denna period har man tagit krafttag för att förbättra diabetesvården. Man kunde visa en betydligt lägre andel av patienterna som fick hjärtinfarkt 2010 än 2000. Det var dock nästan dubbelt så många patienter vilket kan tyda på ökad screening med fler tidigt diagnostiserade patienter under 2010. Fredrik Löndahl från Svenska Diabetesförbundet redogjorde för en svensk undersökning där man bland bristerna kunde konstatera att mer än hälften av patienterna inte hade fått någon utbildning om sin sjukdom. Diskussionen om primär- och sekundärpreventiva åtgärder blev livlig och vikten av att nå målvärden för blodtryck, lipider och glukos poängterades på nytt.
På onsdagen var det dags för symposiet ”Hur högt ska svensk diabetesvård sikta?” åter i regi av Dagens medicin.
Medverkande: Lena Furmark, Soc dept (kd), Vivianne Macdisi , Uppsala, Lars-Erik Holm, Soc styr, Karin Träff, SFAM, Johan Assarsson, Inera, Fredrik Löndahl, SDF, Mona Landin-Olsson, SFD, Janet Leksell, SFSD, Ingrid Bengtsson-Rijavec, Region Skåne.
Från politikerhåll vill man framhålla det fria vårdvalet som en faktor i patientmakten, där patienter väljer det bästa och det sämsta försvinner per automatik. Tyvärr är det endast en liten grupp patienter som gör aktiva val medan majoriteten litar på att de får god vård på sin närmsta vårdcentral. NDR data som blir fritt tillgänglig nu måste också tolkas med omdöme. Ett lågt medel HbA1c vid en vårdcentral kan betyda bra vård men också på att man skickar ifrån sig alla dysreglerade patienter som behöver insulin eller annan behandling. Även felkällor som dålig täckningsrad måste beaktas. Certifiering av vårdcentraler diskuterades som en utväg. Detta drabbar glesbygden där valet av vårdcentral är begränsat eller obefintligt. Från primärvården efterlystes enkla checklistor och algoritmer att användas i samband med kontroll av diabetespatienter för att säkerställa att målen nås.
Riktlinjerna i sin nuvarande form går inte att använda praktiskt.
Vi tre från Nationella Diabetes teamet (Janet, Fredrik och Mona) hade fördelen av att få sammanfatta symposiet på slutet och försatte inte tillfället att lansera vår Blåbok och framföra våra krav på kvalitetssäkring av enheter som behandlar diabetes, ökad satsning på särskilt utsatta grupper som yngre med dålig kontroll, invandrargrupper, psykiskt sjuka och andra som av olika anledning behöver mer eller annorlunda omhändertagande. Vi vill också se ökade primärpreventiva insatser i form av bättre omhändertagande av kvinnor med genomgången graviditetsdiabetes och patienter med ischemisk hjärtsjukdom, grupper där vi vet att insjuknandefrekvensen i typ 2 diabetes är mycket hög.
På torsdagen gick symposiet ”Gick diabetespatienterna på pumpen?”
Medverkande: Mona Landin-Olsson, SFD, Sofia Larsson-Stern, initiativtagare till facebook upprop, Jonas Andersson, Västra Götaland (fp), Dag Larsson Stockholm (s), Marie Morell, Östergötland (m), Margareta B Kjellin, nationell samordnare riksdagen (m), Svante Norgren, Barnläkarföreningen, Fredrik Löndahl, SDF.
Mona uppdaterade läget nu när ett halvår gått sedan TLV lyfte ur insulinpumparna ur förmånssystemet och därmed slopade den statliga subventionen. Jämfört med förra året har förskrivningen av insulinpumpar sjunkit med 30%, dock med den reservationen att Omnipod inte finns med i statistiken. Vi tror emellertid inte att Omnipod har 30% av marknaden i dagsläget så sannolikt är detta en reell minskning samtidigt som vi vet att antalet patienter inte blivit färre utan tvärtom.
Politikerna efterlyste evidens för insulinpumpens hälsoekonomiska fördelar. I en Cochrane analys från 2010 visas sänkning av HbA1c men ökad livslängd eller kostnadsbesparing är svårt att visa med gängse metoder. Senare kostsamma utredningar av SBU och TLV visade inget mer än vad Cochrane analysen redan visat. Patienter vittnade om att de blivit nekade tekniska hjälpmedel med hänvisning till att ekonomin inte tillåter detta. Politikerna menade att läkarna ska behandla utifrån strikt medicinska indikationer, men hur gör läkarna när de också har ett ansvar för att enhetens ekonomi ska gå ihop?
Vi har inte heller någon större nytta av riktlinjerna. För patient med typ 1 som har frekventa hypo- eller hyperglukemier kan hälso- och sjukvården med prioriteringsgrad 4 erbjuda insulinpump och som prio 6 även erbjuda kombination med kontinuerlig glukosmätning. Hur hanterar den enskilde läkaren detta mot bakgrund av att kliniken har en begränsad ekonomi som måste hållas? Hur gör vi med patienter som ligger bra i blodsocker och vill ha pump? Måste de först ligga dåligt för att komma ifråga? Från patienthåll ifrågasattes vad den nya lagen om patientinflytande innebär. Varför är inte brukarna dvs individer med diabetes med i prioritetsarbetet av riktlinjerna? Varför ingår inte livskvalitet i riktlinjernas prioritetsrankning?
I nuläget har 16 av 21 landsting handlat upp insulinpumpar men endast 12 har också upphandlat CGM. Mycket tid går åt till upphandling och resultatet kan vara varierade, eftersom större lansting får oftast bättre priser. Förslag om att insulinpumparna upphandlas nationellt och bekostas nationellt motargumenterades med att staten upphandlar för flera år och man hindrar nya innovationer att införas eftersom man är bunden till avtalet. Detta kan dock lösas genom att man formulerar avtalet så att nya innovationer som främjar syftet ska ingå i avtalet.
På nationella diabetes teamets vägnar framförde vi krav på en ökad nationell samordning för tekniska hjälpmedel i form av nationell upphandling, nationellt kostnadsansvar och nationellt vårdprogram.
Diskussion av nya preliminära versionen av Nationella Riktlinjer för Diabetes
I en mindre sluten grupp diskuterades de nya preliminära riktlinjerna för diabetes. Gruppen som arbetar med dessa har gått genom alla riktlinjer på nytt för att kontrollera om nya studier kommit. Trots detta är det inte mycket som har ändrats jämfört med tidigare. Den påtänkta riktlinjen om appar fick strykas eftersom man inte kunde kvalitetssäkra olika appar och det inte juridiskt går att göra rekommendation avseende dessa. Våra förslag var att man ska ha riktlinjerna som ett levande dokument med kontinuerlig revidering när nya studier kommer. Riktlinjerna kan annars lätt bli förlegade. Riktlinjernas hämmande effekt på att prova nya läkemedel och ny teknik där ännu ingen evidens finns diskuterades.
Riktlinjernas begränsade användbarhet i det kliniska arbetet förklarades av att de inte primärt är avsedda för professionen utan i första hand avsedda att användas som ett redskap för beslutsfattare att förhålla sig till i den ekonomiska prioriteringen.
Sammanfattningsvis bra möten, där vi från professionens och patienternas sida har fått framföra våra tankar och önskningar – så får vi ser vart det leder.
Mona Landin-Olsson
För Svensk Förening för Diabetologi och Nationella Diabetesteamet i Almedalen 2014
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
