Det 60:e årsmötet för Scandinavian Society for the Study of Diabetes (SSSD) arrangerades i Gävle den 21–23 maj 2026 och samlade forskare, kliniker och representanter från läkemedelsindustrin från hela världen.

Kongressen präglades av en tydlig translationell profil där grundvetenskap, immunologi, metabolism, teknologi och klinisk diabetologi integrerades i ett omfattande vetenskapligt program.

Ett genomgående tema var övergången från deskriptiv diabetologi till precisionsmedicin, med ökat fokus på individualiserad prevention, tidig intervention och mekanistiskt baserad behandling.

Mötet innehöll ett stort antal keynote-föreläsningar, prisföreläsningar och abstracts inom både typ 1- och typ 2-diabetes.

Särskilt framträdande var områden som autoimmunitet, β-cellsbiologi, inkretinbaserad behandling, diabetesteknologi samt komplikationsforskning.

Inte mindre än fyra Minkowskipristagare medverkade

 
 
Typ 1-diabetes – från prediktion till intervention

Flera programpunkter fokuserade på sjukdomsutvecklingen vid typ 1-diabetes och möjligheterna att identifiera individer i prekliniska stadier. Professor Mikael Knip presenterade aktuella data kring progressionen från serokonversion och autoantikroppspositivitet till manifest typ 1-diabetes. Föreläsningen betonade att sjukdomsutvecklingen är heterogen och påverkas av genetiska, immunologiska och miljörelaterade faktorer. Särskilt betydelsefullt är samspelet mellan HLA-riskprofiler och tidiga immunologiska förändringar.

Professor Riitta Lahesmaa, mottagare av Barndiabetesfondens Johnny Ludvigsson Nordic Prize, presenterade forskning kring tidiga immunologiska markörer vid typ 1-diabetes. Omikbaserade analyser och avancerad immunfenotypning möjliggör nu identifiering av subtila förändringar långt innan klinisk debut. Detta öppnar för framtida screeningprogram och preventiva interventioner.

Flera abstracts behandlade biomarkörer och immunologiska mekanismer. Bland annat presenterades studier om epigenetisk-proteomisk interaktion vid födseln hos individer med olika HLA-risk, liksom longitudinella proteomikdata från DIAGNODE-2-studien. Dessa fynd stödjer hypotesen att sjukdomsutvecklingen påverkas redan mycket tidigt i livet och att immunologiska förändringar kan följas över tid.

Forskning kring stamcellsderiverade ö-organoider och T-cellsinteraktioner väckte intresse. Resultaten visade att patientderiverade T-celler kunde inducera destruktion av MHC-matchade organoider, vilket ger en experimentell modell för autoimmun β-cellsdestruktion. Denna typ av modeller kan få betydelse för utveckling av immunmodulerande behandlingar.

Även terapirelaterade frågor diskuterades. Presentationer kring anti-CD3-antikroppar och GABA-signalering i T-celler belyste nya immunologiska behandlingsstrategier. Vidare redovisades uppföljningsdata kring GAD-behandling vid latent autoimmun diabetes hos vuxna (LADA), där resultaten antydde kvarstående immunologiska effekter hos vissa patientgrupper.
 
β-cellsbiologi och -regeneration

Den insulinproducerande β-cellen stod i centrum för många av kongressens mest uppmärksammade presentationer. Ett viktigt tema var förståelsen av β-cellens stressrespons, plasticitet och regenerativa potential.

Professor Patrik Rorsman höll en fascinerande föreläsning om exocytosmekanismer i pankreas ö-celler och betonade betydelsen av kalciumsignalering, granula-dynamik och elektrofysiologisk reglering för insulinfrisättning. Föreläsningen gav en uppdaterad bild av hur störningar i sekretionsmaskineriet bidrar till både typ 1- och typ 2-diabetes.

Professor Olov Andersson presenterade experimentella strategier för β-cellsregeneration och diskuterade möjligheterna att stimulera nybildning av insulinproducerande celler. Regenerativ medicin framstår som ett område med betydande framtidspotential, även om flera biologiska och säkerhetsmässiga hinder kvarstår.

Ett återkommande tema var β-cellens dedifferentiering och metabol stress. Forskning kring Welanders distala myopati visade att mutationer i TIA1 kan inducera dedifferentiering av insulinproducerande celler via MYC-reglering, en effekt som kunde motverkas med GLP-1-receptoragonisten liraglutid. Resultaten illustrerar hur metabola och genetiska mekanismer samverkar vid β-cellsdysfunktion.

Flera abstracts fokuserade på intracellulära signalvägar och epigenetiska mekanismer. METTL3/14-aktivering, mitokondriell signalering och mikro-(mi)RNA-baserade terapier presenterades som potentiella framtida behandlingsstrategier för att skydda β-celler och förbättra insulinsekretion.

Inkretiner, obesitas och metabolism

Inkretinbaserade behandlingar och obesitasforskning var ett av kongressens mest centrala teman. Professor Jens Juul Holst, sedan flera decennier världsledande inom fältet, gav en översikt över inkretinbehandlingens utveckling och diskuterade framtida kombinationsstrategier inom obesitas och diabetes. Fokus låg på GLP-1-, GIP- och glukagonbaserade receptoragonister samt deras effekter på aptitreglering, beroendesjukdomar, energiomsättning och kardiometabola riskfaktorer.

Professor Fredrik Karpe presenterade en uppskattad föreläsning om olika typer av lipodystrofier och deras koppling till diabetesutveckling. Föreläsningen betonade fettvävens centrala roll i metabol homeostas och hur störd fettlagring kan ge upphov till uttalad insulinresistens.

Professor Martin Heni diskuterade begreppet ”den insulinresistenta hjärnan” och presenterade data som visar att insulinresistens i CNS påverkar både aptitreglering och systemisk metabolism. Neuroendokrina mekanismer lyftes fram som ett viktigt framtida forskningsområde.

Professor Harriet Wallberg presenterade mekanistiska data kring fysisk aktivitet, dygnsrytm och metabolism. Tidpunkten för träning visade sig ha betydelse för glukosmetabolism och insulinresistens, vilket aktualiserar frågan om individualiserade rekommendationer kring fysisk aktivitet.

Även bariatrisk kirurgi diskuterades ur ett precisionsmedicinskt perspektiv. En maskininlärningsbaserad studie identifierade potentiella prediktorer för långsiktig metabol förbättring efter gastric bypass och gastric sleeve vid typ 2-diabetes.

Ett av kongressens mer innovativa metabola teman var utvecklingen av GRK-biased β2-adrenerga agonister för behandling av typ 2-diabetes och obesitas, där signalering via β2-receptorn styrs selektivt mot metabola och anabola effekter snarare än klassisk sympatikusaktivering. Professor Tore Bengtsson presenterade prekliniska och tidiga translationella data kring selektiv β2-signalering med fokus på förbättrad glukosmetabolism, fettminskning och bibehållen muskelmassa. Strategin representerar en potentiellt ny läkemedelsklass utanför inkretinfältet och väckte betydande intresse som möjlig framtida kombinationsbehandling vid metabol sjukdom. Strategin representerar ett alternativ till den nuvarande dominansen av GLP-1/GIP-baserade terapier.

Glada presentatörer – Dr. Nodi Dehvari och Professor Tore Bengtsson.

 
Genetik och precisionsmedicin
 
Kongressen präglades av ett starkt fokus på precisionsmedicin och avancerad molekylär diagnostik. Flera presentationer illustrerade hur multiomik, proteomik och genexpressionsanalyser nu integreras i diabetesforskningen. INNODIA-projektet presenterade genexpressionssignaturer kopplade till sjukdomsprogress vid nydebuterad typ 1-diabetes, vilket kan bidra till framtida riskstratifiering.

Data på helkropps-MR från UK Biobank visade könsspecifika anatomiska mönster associerade med typ 2-diabetesrisk. Resultaten understryker betydelsen av kroppssammansättning och fettfördelning snarare än enbart BMI vid metabol riskbedömning.

 
Diabeteskomplikationer och kärlsjukdom

Komplikationsforskning utgjorde en betydande del av programmet. Professor Peter Rossing presenterade aktuella framsteg inom diabetesnefropati, där tidig riskidentifiering, inflammatoriska mekanismer och nya farmakologiska mål diskuterades.

En experimentell studie visade att terapeutisk modulering av ANGPT2/TIE2-signalering förbättrade diabetisk nefropati i djurmodell. Samtidigt presenterades forskning kring VEGF-B-signalering och dess roll vid fettlever och stroke.

Kardiovaskulära komplikationer uppmärksammades också. Data från svenska register visade en kraftigt ökad risk för kardiovaskulär sjukdom och mortalitet efter amputation hos patienter med typ 2-diabetes. Resultaten understryker behovet av tidig prevention och multidisciplinär handläggning av fotkomplikationer.

Flera presentationer berörde inflammationens betydelse vid diabeteskomplikationer. Professor Olle Korsgren diskuterade hypotesen att typ 1-diabetes i grunden kan betraktas som en inflammatorisk pankreassjukdom, snarare än en immunologisk sjukdom, där β-cellsförlusten utgör den kliniska slutmanifestationen.
 
Diabetesteknologi och framtidens behandling

Jarl Hellman presenterade en översikt över modern diabetesteknologi med fokus på sensorer, insulinpumpar och automatiserade system. Utvecklingen mot hybrid closed-loop-system och integrerad glukosövervakning bedöms förändra diabetesvården fundamentalt under kommande år.

Teknologiska framsteg kombineras nu med ökande möjligheter till individualiserad behandling genom AI-baserade beslutsstöd och kontinuerlig datainsamling. Diskussionerna betonade dock även behovet av utbildning, jämlik tillgång och kritisk utvärdering av klinisk nytta.

Professor Per-Ola Carlsson presenterade forskning kring transplantation av allogena β-celler utan immunsuppression, ett område som väckte stort intresse. Framgångsrika strategier för immunskydd och cellöverlevnad skulle kunna innebära ett paradigmskifte för patienter med svår typ 1-diabetes.

Translationell forskning och experimentella modeller

Kongressen visade tydligt hur experimentell forskning och klinisk diabetologi alltmer integreras. Flera abstracts presenterade avancerade djurmodeller och ex vivo-system för studier av β-cellsfunktion, immunologi och metabolism.

Studier kring kall ischemi och ö-cellers funktion vid transplantation illustrerade betydelsen av preanalytiska faktorer för transplantationsutfall. Forskning kring vaskulär remodellering i pankreasöar vid långvarig typ 1-diabetes bidrog ytterligare till förståelsen av sjukdomens mikromiljö.

Även neuroimmunologiska mekanismer uppmärksammades. Catestatin identifierades som en potentiell immunmodulerande faktor i pankreasöar med möjlig betydelse för autoimmun diabetes.
 
Kliniska implikationer

Flera kliniskt relevanta slutsatser kan dras från kongressen. För det första fortsätter utvecklingen mot tidigare diagnostik och riskstratifiering vid typ 1-diabetes. Kombinationen av genetiska riskmarkörer, autoantikroppar och avancerad immunprofilering kan inom överskådlig tid möjliggöra individualiserade preventiva strategier.

För det andra befinner sig obesitas- och inkretinbehandling i snabb utveckling. GLP-1-baserade terapier har redan förändrat behandlingslandskapet och nya kombinationspreparat kan ytterligare förbättra metabola och kardiovaskulära utfall.

För det tredje framstår β-cellsbevarande och regenerativa strategier som ett av diabetologins mest lovande forskningsområden. Stamcellsteknik, genmodifiering och immunologiska interventioner kan på sikt förändra möjligheterna att behandla eller till och med reversera diabetes.

Teknologiska innovationer förväntas samtidigt fortsätta förbättra glukoskontroll och patientautonomi. Closed-loop-system, kontinuerlig glukosmätning och AI-baserade beslutsstöd kommer sannolikt att bli alltmer integrerade i klinisk praxis.

 
Nöjda organisatörer – ST-läkare Sarah-Ålivia Mänd och Professor Åke Sjöholm.

 

 

Sammanfattning

SSSD 2026 illustrerade tydligt den snabba utvecklingen inom modern diabetologi. Kongressen präglades av mycket hög vetenskaplig kvalitet och stark translationell inriktning där grundforskning och klinisk tillämpning integrerades på ett imponerande sätt.

 

Särskilt framträdande teman var:

Immunologi och prevention vid typ 1-diabetes
β-cellsbiologi
Precisionsmedicin
Inkretinbaserad behandling
Teknologisk innovation
Forskningen rör sig allt tydligare mot individualiserade behandlingsstrategier där genetiska, immunologiska och metabola profiler används för att optimera diagnostik och terapi.

Kongressen visade också att diabetologi idag är ett multidisciplinärt område där endokrinologi, immunologi, neurovetenskap, metabolism, bioinformatik och avancerad teknologi samverkar. Den translationella forskningen håller hög internationell nivå och flera presentationer antydde framtida paradigmskiften inom prevention, regenerativ behandling och automatiserad diabetesvård.

För kliniskt verksamma läkare gav mötet en värdefull överblick över kommande behandlingsstrategier och forskningsområden som sannolikt kommer att påverka diabetesvården under det kommande decenniet. SSSD 2026 bekräftade därmed Nordens starka position inom internationell diabetesforskning och underströk vikten av fortsatt translationellt samarbete mellan klinik och forskning.

Rapport skriven av  Åke Sjöholm, professor, överläkare, Gävle sjukhus.

Från www.internetmedicin.se

 

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt