Elektriska riskmarkörer kan förebygga akut hjärtsjukdom
Många av de som avlider i hjärt-kärlsjukdom får ingen förvarning – dödsfallet är både det första och sista symptomet.
En avhandling vid Göteborgs universitet har identifierat nya riskmarkörer för plötslig hjärtdöd och visar samtidigt att diabetes dubblerar risken att dö åren efter insjuknandet.
Att kunna förebygga plötslig hjärtdöd handlar till stor del om att kunna identifiera särskilda faktorer som visar vem som löper ökad risk att drabbas.
Forskning vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar att diabetes är en av de viktigaste riskfaktorerna både för att dö i akut hjärt- kärlsjukdom och för att de som överlever ska drabbas av ett nytt insjuknande.
Resultaten, som publiceras i hjärtläkaren Markus Lingmans avhandling, visar att personer med diabetes har en dubbelt så stor risk att avlida åren efter sjukhusvistelsen.
– Om diabetessjukdomen är kombinerad med högt blodtryck försämras prognosen ytterligare, framförallt när det gäller risken att drabbas av en ny hjärtinfarkt, hjärtsvikt och stroke, säger Markus Lingman.
Studien bygger på samkörning av uppgifter i nationella register för ballongvidgning, slutenvårdsdiagnoser, överlevnad och förskrivna läkemedel.
Forskarna har också, med hjälp av så kallad elektrokardiografi och vektorkardiografi, kartlagt hjärtats elektriska aktivitet timmarna efter en hjärtinfarkt.
Studierna, som genomförts på drygt 600 personer som vårdats akut på Sahlgrenska Universitetssjukhusets hjärtavdelning, visar att en mätning av hjärtats elektriska impulser kan vara ett mer precist underlag för beslutet att operera in en hjärtstartare.
Sammanfattningsvis har avhandlingen ökat förståelsen för det elektriska skeendet timmarna efter en hjärtinfarkt, och funnit att det går att förbättra riskbedömingen med metoder som inte riskerar att skada patienten.
Avhandlingen Acute coronary syndromes – The prognostic importance of hypertension, diabetes and vectorcardiographic markers försvaras vid en disputation den 29/11.
Länk till avhandling:http://hdl.handle.net/2077/33111
Markus Lingman, doktorand vid institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin vid
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt
