Uric acid and future complications in young individuals with type 1 diabetes: results from the Diabetes Incidence Study in Sweden (DISS) and the National Diabetes Registry of Sweden (NDR)

Syfte/hypotes

Syftet med detta arbete var att undersöka om urinsyra (UA) vid baseline är associerad med framtida komplikationer bland unga individer med nydiagnostiserad typ 1-diabetes.

Metoder

UA-nivåer analyserades hos individer i åldern 15–34 år med nydiagnostiserad typ 1-diabetes från den rikstäckande kohorten Diabetes Incidence Study in Sweden (DISS) för att bedöma sambandet med makro- och mikrovaskulära komplikationer senare i livet. Information om komplikationer erhölls genom journalkoppling till Nationella Diabetesregistret i Sverige och Nationella Patientregistret i Sverige. Individer som utvecklade komplikationer vid uppföljning (n = 94) matchades för år och ålder vid diagnos (±2 år), kön och HbA1c med kontrollindivider (n = 94) utan komplikationer.

Resultat

UA-nivåerna i plasma vid tidpunkten för diabetesdiagnos var signifikant högre hos individer som senare utvecklade diabetesrelaterade komplikationer jämfört med dem som inte gjorde det, efter en medianuppföljning på 19,0 år (IQR 16,3–21,0): 209,2 ± 68,9 jämfört med 171,7 ± 50,2 μmol/l (p<0,001).

Oddsen för att utveckla komplikationer var 1 % högre för varje 1 μmol/l ökning av UA vid baslinjen, och individer inom den högsta kvartilen av UA var mer än tre gånger mer benägna att utveckla diabetesrelaterade komplikationer senare i livet efter justering för ålder, HbA1c, rökning och eGFR.

Slutsatser/tolkning

Denna studie indikerar att högre UA-nivåer vid tidpunkten för typ 1-diabetesdiagnos kan vara kopplade till både makrovaskulära och mikrovaskulära komplikationer senare i livet.

Grafisk sammanfattning

För närvarande har 6 % av den svenska befolkningen diagnostiserats med diabetes och sjukdomen växer till epidemiska proportioner över hela världen [1].

Både makro- och mikrovaskulära sjukdomar är kraftigt överrepresenterade bland individer med diabetes och trots optimal metabol reglering är risken för till exempel hjärt-kärlsjukdom fördubblad vid diabetes jämfört med bakgrundsbefolkningen [2].

Även om majoriteten av hjärt-kärlsjukdom förekommer hos personer med typ 2-diabetes, riskerar de därför att förlora fler levnadsår på grund av hjärt-kärlsjukdom med tanke på att personer med typ 1-diabetes är yngre vid insjuknandet [3, 4].

Traditionella kardiovaskulära riskfaktorer som förhöjt HbA1ckan högt blodtryck, rökning, lägre ålder vid diagnos och hyperlipidemi delvis, men inte ensamt, förklara den ökade risken för att utveckla komplikationer och betydelsen av andra faktorer som behöver utvärderas ytterligare. Att utforska tidiga potentiella riskfaktorer och biomarkörer vid tidpunkten för diabetesdiagnos kan hjälpa oss att förbättra riskstratifieringen och kan undvika för tidig morbiditet och mortalitet.

Urinsyra (UA) är nedbrytningsprodukten av puriner. Förhöjda nivåer av UA i plasma eller i serum är allmänt erkänt som en riskfaktor för både makro- och mikrovaskulära komplikationer samt mortalitet [5,6,7]. Det saknas dock bevis för sambandet mellan UA tidigt i livet och framtida komplikationer hos individer med nydiagnostiserad typ 1-diabetes, eftersom många studier är tvärsnittsstudier eller utförda i utvalda populationer med uppenbara komplikationer eller lång diabetesduration.

För att fylla denna kunskapslucka analyserade vi UA hos personer i åldern 15–34 år med nydebuterad typ 1-diabetes från den rikstäckande kohorten Diabetes Incidence Study in Sweden (DISS), för att bedöma ett troligt samband med makro- och mikrovaskulära komplikationer senare i livet.

Vår studie visar att UA i plasma var signifikant högre hos individer i åldern 15–35 år som nyligen diagnostiserats med typ 1-diabetes och som senare utvecklade komplikationer, och att högre nivåer av UA var oberoende associerade med både makro- och mikrovaskulära komplikationer senare i livet. Detta indikerar att screening för UA vid nydebuterad typ 1-diabetes kan bli ett verktyg för att identifiera högriskindivider som kommer att dra nytta av en mer aggressiv primärpreventiv behandling.

.

Sammanfattningsvis,

trots begränsningarna i vår studiedesign, tyder vårt nya fynd på att högre baslinjenivå av UA vid tidpunkten för typ 1-diabetesdiagnos kan vara kopplad till både makrovaskulära och mikrovaskulära komplikationer senare i livet.

Kliniska prövningar behövs för att fastställa de potentiella effekterna av att sänka UA på framtida komplikationsrisker.