Hon forskar om livet efter fetmaoperation

Som allmänläkare möter Karin Mossberg alla typer av patienter och sjukdomar. Just kontinuiteten, att följa patienter över tid, är en av de saker som lockade henne att bli specialist i allmänmedicin.

– Jag gillar att ha mycket patientkontakt. Att se hela patienten, inte bara en enskild diagnos, och att bygga en relation över tid. För mig gör det yrket väldigt meningsfullt, säger hon.

En grupp hon möter är patienter som har gjort en fetmaoperation, så kallad bariatrisk kirurgi. Varje år görs cirka 5000 operationer i Sverige. De vanligaste metoderna är gastric bypass, där en del av magsäcken och tunntarmen kopplas om, och gastric sleeve, där en stor del av magsäcken tas bort.

De första två åren följs patienterna upp på kirurgisk klinik, därefter ska de följas resten av livet i primärvården. Bland annat riskerar de järn- och kalciumbrist, vilket på sikt skulle kunna leda till anemi (blodbrist) och benskörhet. Att andra tänkbara biverkningar är försämrad munhälsa och psykisk ohälsa, men mer kunskap behövs.

• En bred studie

För Karin Mossberg var det just bristen på kunskap som drev henne att börja forska inom området.

– Det föddes ur en klinisk frustration. Tidigare upplevde jag att det var lite oklart hur vi skulle följa upp dessa patienter. Ganska många är unga. I Sverige opererar vi barn från 15 års ålder, säger hon.

2015 startade studien BASUN, som Karin Mossberg idag är huvudansvarig för. Studien följer närmare tusen personer som har fått medicinsk eller kirurgisk behandling för obesitas (fetma).

Studien handlade ursprungligen om nutritionsbrister, men har breddats till att studera allt från vårdbehov, benhälsa och ätbeteenden, till mental hälsa, missbruk och suicidrisk. Man ska även undersöka om följdsjukdomar till obesitas minskar, som diabetes och högt blodtryck.

– Vi har sett att 12–15 procent utvecklade anemi, trots att hälften av dem hade tagit järntillskott, vilket är lite anmärkningsvärt.

Vi har ett flertal artiklar baserade på vår femårsdata på gång, som jag hoppas publiceras i höst eller början av nästa år, säger hon.

• Samarbetar med Mayo Clinic

Karin Mossberg driver även två mindre studier kopplade till uppföljning av fetmaoperationer. Det ena är en utforskande studie där man granskar journaler för att titta på vad patienterna söker vård för.

– Min kliniska känsla är att patienterna ibland söker för lite olika ospecifika saker. Syftet är att se om det är något vi behöver fånga upp och forska vidare på, så att vi inte missar något viktigt, säger hon.

Den andra studien fokuserar på medarbetarna i primärvården och undersöker deras upplevelser och kunskaper att följa dessa patienter. Studien genomförs i samarbete med forskare vid Karolinska Institutet och Mayo Clinic i USA. Här ingår även hur vården hanterar senare viktuppgång.

– Internationell forskning visar att ganska många patienter går upp delar av sin ursprungliga viktnedgång igen. Hur stor andel som gör det och hur mycket varierar i olika studier. En del patienter går upp hela vikten. Det är viktigt att medarbetare i vården vet hur vi ska följa upp och hantera det på ett sätt som inte är stigmatiserande, säger hon.

• Starka drivkrafter i samhället

Karin Mossberg arbetar kliniskt på Herrestad Vårdcentral i Uddevalla, men tillbringar numera det mesta av sin tid i Göteborg. Förra året fick hon ett lektorat i allmänmedicin, där ansvaret för termin 12 på nya läkarprogrammet även ingår. Hon är också engagerad i flera kliniska föreningar och har deltagit i arbetet med att ta fram ett nytt nationellt kunskapsstöd för vården av obesitas, som publiceras i senare år.

– Det är lite oklart var man ska drar gränsen för obesitas. Alla är överens om att BMI är ett dåligt mått, men vi har idag inget bättre alternativ.

Det gör att olika länder sätter BMI-gränsen lite olika, säger hon. 

De nya fetmamediciner som har kommit de senaste åren kan på sikt rita om kartan för vården av obesitas. Frågan är vilka som ska få dem. Karin Mossberg berättar att det finns nedslående uträkningar. Om de skulle erbjuds alla med ett BMI över 27 som har en följdsjukdom, vilket är läkemedelsbolagens indikation, så skulle det sluka större delen av sjukvårdens budget.

– Vi har ett ansvar i vården att behandla de patienter som behöver vården mest och som har nytta av den. Frågan är vilka det är. Det finns många aspekter att ta hänsyn till och starka drivkrafter som styr, inte minst läkemedelsbolagen och samhällets normer kring hur en kropp ska se ut, säger hon.

• Började med preklinisk forskning

Karin Mossberg beskriver sig själv som nyfiken och blev tidigt intresserad av forskning. Hon började forska under läkarprogrammet och fick en doktorandplats i slutet av utbildningen.

I sin avhandling undersökte hon ett protein som ökar risken för blodpropp vid förhöjda nivåer, vilket är fallet vid obesitas, högt blodtryck och typ-2 diabetes. Proteinet produceras normalt i blodplättarna, men hon kunde visa att det vid höga nivåer även produceras i fettväven.

Då lutade hon att bli specialist inom internmedicin, men det var ett spår hon övergav under sin AT-tjänst. Att gå från preklinisk forskning till att forska inom allmänmedicin var inte helt lätt.

– Det var ganska tungt. Plötsligt stod jag själv och fick lite börja om från början. Några gånger kändes som allt gick emot mig. Jag fick inga anslag och funderade på att lägga ner forskningen, berättar hon.

Tack vare stödet från Västra Götalandsregionens FoU-enhet för Primär och Nära vård, lyckades hon efter hand bygga upp en ny plattform.

– Om jag skulle ge ett råd till yngre forskare, så är det tidigt satsa på att skapa ett stort nätverk. Man vinner mycket på det. De allra flesta vill utvecklas genom att samverka med andra, säger hon.

• En bredare syn på hälsa

Studien BASUN avslutas 2027.

Karin Mossberg funderar mycket på hur hon vill utveckla sin forskning framöver. Hon vill fortsätta inom obesitas och följa upp de nya fetmamedicinerna, men även bredda sin allmänmedicinska inriktning.

Forskningen har förändrat Karin Mossbergs syn på hälsa, även hennes egen. Framför allt tror hon det handlar om att hitta sin egen personliga balans i livet och inte bli för extrem åt något håll. Hon betonar att livskvalitet handlar om många saker, inte minst relationer.

–  När vi pratar om hälsa blir det lätt lite ytligt. Hälsa är otroligt mycket större än hur man äter, tränar och sover. Det får man verkligen erfara som allmänläkare. När jag ser riktlinjer över vad jag ska råda patienter till känner jag ibland att det är orealistiska utifrån livet de lever. Som läkare måste jag möta människor där de är. Det betyder att jag också måste möta mig själv där jag är, säger hon.

TEXT: KARIN ALLANDER