Graviditetsdiabetes i Indien och Sverige

Indiska kvinnor är både yngre och smalare än svenska kvinnor när de utvecklar graviditetsdiabetes, visar en ny studie från Lunds universitets Diabetescentrum.
Forskarna fann även en genvariant som ökar risken för graviditetsdiabetes hos svenska kvinnor men som tvärtom visade sig ha en skyddande effekt hos de indiska kvinnorna.

Gravid mage Bild: Dreamstime

Graviditetsdiabetes karaktäriseras av försämrad insulinproduktion och insulinutsöndring under graviditeten. Förekomsten skiljer sig åt mellan olika befolkningar och kan delvis förklaras med livsstil och gener. Syftet med studien var därför att undersöka skillnaderna mellan gravida kvinnor i Indien och Skandinavien.

- Individer med asiatiskt ursprung har två till sju gånger större risk att utveckla sjukdomen jämfört med europeer, säger Geeti Arora, läkare i den indiska delstaten Punjab och forskare vid Lunds universitets Diabetescentrum som utfört studien i Indien.

Största studien

I studien ingår 500 svenska kvinnor från Malmö och 4000 indiska kvinnor från delstaten Punjab. Resultaten har därefter upprepats i kohorter med kvinnor från Finland och Norge. Den är den hittills största studien som jämför graviditetsdiabetes mellan europeer och icke-europeer och den första studien att jämföra graviditetsdiabetes i Indien med Sverige.

Resultatet visar att förekomsten av graviditetsdiabetes är högre hos de indiska kvinnorna än hos de svenska kvinnorna. De indiska kvinnorna är i genomsnitt tio år yngre vid insjuknande, de är också smalare och mer insulinkänsliga.

- Att indiska kvinnor verkar utveckla graviditetsdiabetes redan vid ett lägre BMI trots att de är insulinkänsliga skulle kunna tyda på en allvarligare defekt i insulinsekretionen, säger Rashmi Prasad, forskare vid Lunds universitets Diabetescentrum som lett studien.

Skyddande effekt

Forskarna undersökte 85 sedan tidigare kända genvarianter som ökar risken för graviditetsdiabetes och typ 2-diabetes. En av dem kunde kopplas till graviditetsdiabetes hos indiska kvinnor men inte hos svenska. Och tvärtom visade sig en variant av CRY2-genen som har betydelse för dygnsrytmen ha en skyddande effekt hos indiska kvinnor medan den är förenad med ökad risk hos svenska kvinnor.

- Det är intressant att samma gen har motsatt effekt i den indiska och svenska befolkningen och frågan är om det kan höra samman med årstiderna, säger Rashmi Prasad.

Hon berättar att Indien med sina 1,3 miljarder invånare uppvisar stora genetiska skillnader. Människor från norra Indien delar liknande genetik med individer från Mellanöstern, Centralasien och i viss utsträckning Europa medan Indiens södra befolkning tillhör en mer egen genetiskt avgränsad grupp. Landet har högst antal personer med typ 2-diabetes i världen och antalet ökar drastiskt.

- Studien visar att individanpassad vård för att förhindra graviditetsdiabetes måste beakta skillnader i såväl gener, livsstil och etnicitet, säger Rashmi Prasad.

Studien publiceras i Journal of Internal Medicine.

Länk till publikationen:

Phenotypic and 1 genotypic differences between Indian and Scandinavian women with gestational diabetes mellitus

Källa: Pressmeddelande från Lunds universitet

Abstract och artikeln

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/30919529

 2019 Mar 27. doi: 10.1111/joim.12903. [Epub ahead of print]

Phenotypic and genotypic differences between Indian and Scandinavian women with gestational diabetes mellitus.

Arora GP1,2Åkerlund M1Brøns C3Moen GH4,5Wasenius NS6,7Sommer C4Jenum AK8Almgren P1Thaman RG2Orho-Melander M1Eriksson J7Qvigstad E4,9Birkeland K4,5Berntorp K1,10Vaag AA1,3,11Groop L1,12Prasad RB1.

Abstract

OBJECTIVE: 

Gestational diabetes mellitus (GDM) is a transient form of diabetes characterized by impaired insulin secretion and action during pregnancy. Population-based differences in prevalence exist which could be explained by phenotypic and genetic differences. The aim of this study was to examine these differences in pregnant women from Punjab, India and Scandinavia.

METHODS: 

85 GDM/T2D loci in European and/or Indian populations from previous studies were assessed for association with GDM based on Swedish GDM criteria in 4018 Punjabi Indian and 507 Swedish pregnant women. Selected loci were replicated in Scandinavian cohorts, Radiel (N=398, Finnish), STORK/STORK-G (N=780, Norwegian).

RESULTS: 

Punjabi Indian women had higher GDM prevalence, lower insulin secretion and better insulin sensitivity than Swedish women. There were significant frequency differences of GDM/T2D risk alleles between both populations. rs7178572 at HMG20A, previously associated with GDM in South Indian and European women was replicated in North Indian women. The T2D risk SNP rs11605924 in the CRY2 gene was associated with increased GDM risk in Scandinavian but decreased risk in Punjabi Indian women. No other overlap was seen between GDM loci in both populations.

CONCLUSIONS: 

GDM is more common in Indian than Swedish women, which partially can be attributed to differences in insulin secretion and action. There was marked heterogeneity in the GDM phenotypes between the populations which could only partially be explained by genetic differences. This article is protected by copyright. All rights reserved.

Nyhetsinfo

www red DiabetologNytt

 

FacebookTwitterLinkedinGoogle Bookmarks