Lundaforskare tydliggör hur epigenetiska förändringar kan förklara skyddande effekter av livsstilsfaktorer vid typ 2-diabetes. skriver Lotta Fredholm www.dagensmedicin.se 180410
 
Det är väl känt att typ 2-diabetes utvecklas i skärningspunkten mellan ärftlighet och miljö. Under individens levnad och under fostertiden sker så kallade epigenetiska förändringar, modifieringar som påverkar hur arvsmassan kan avläsas, och de utgör bryggan mellan arv och miljö.
 
– Vi ville sammanfatta hur dessa förändringar, exempelvis DNA-metyleringar, ser ut hos friska jämfört med hos patienter, säger Cajsa Davegårdh, biomedicinare och doktorand vid Enheten för epigenetik och diabetes vid Lunds universitets diabetescentrum.
 
I den aktuella genomgången, publicerad i Molecular Metabolism, ingick drygt hundra artiklar om epigenetiska förändringar i fyra sjukdomsväsentliga cellslag: beta-celler, leverceller, muskelceller samt fettceller. För kliniker kan sammanställningen vara en länk till bättre förståelse för kopplingen mellan livsstil och typ 2-diabetes.
 
– För exempelvis muskelceller kan epigenetiska förändringar delvis förklara fördelen med träning, eftersom förändringarna både förbättrar ämnesomsättningen i muskelcellerna och ökar insulinkänsligheten. Men sammantaget i studien kommer vi fram till att det behövs mer forskning för att till fullo förstå betydelsen av epigenetiska förändringar, säger Cajsa Davegårdh.
 
Ett framtida steg är också att undersöka om epigenetiska förändringar i blodceller skulle kunna fungera som så kallade bio­markörer, exempelvis för att förstå sjukdomsutveckling.
– Diabetes typ 2 är en heterogen sjukdom, där insulinsekretion och insulinkänslighet kan fela av olika orsaker och i varierad grad. Det behövs bättre sätt att upptäcka vilken patient som exempelvis löper ökad risk för komplikationer och här kan epigenetiska markörer vara en möjlig väg, men där är vi inte ännu, säger Cajsa Davegårdh.
 
Nyhetsinfo
www red DiabetologNytt