Tillägg med sitagliptin hos personer som har en välbehandlad typ 2-diabetes kan fördröja tiden till insulinbehandling.

 

I en internationell kohort har forskarna tittat på om tillägg med DPP 4-hämmaren sitagliptin påverkar när personer med typ 2-diabetes behöver börja med insulinbehandling jämfört med placebo.

 

Vid studiens början behandlades patienterna med antingen enbart metformin eller sulfonurea eller en kombination av de båda. Alla hade ett välkontrollerat blodsocker med HbA₁c ≤8 procent.

 

Resultatet, som presenteras vid EASD-kongressen, visar att de patienter som fick sitagliptin som tillägg till antingen enbart metformin eller metformin i kombination med sulfonurea kunde vänta längre med insulinbehandling jämfört med dem som fick placebo som tillägg. Vid en uppföljning efter tre år hade 14 procent av dem som behandlats med metformin, sulfonurea och sitagliptin börjat med insulinbehandling. I placebogruppen var motsvarande siffra 20,3 procent. Bland dem som fick metformin och sitagliptin hade 3,8 procent börjat med insulin jämfört med 5,5 procent i placebogruppen.

 

Skillnaden syntes inte hos patienter som behandlades med enbart sulfonurea. Samuel Engel, en av forskarna bakom studien, påpekar att patienterna i gruppen som behandlades med enbart metformin jämfört med sulfonurea i genomsnitt var yngre och hade haft diabetes en kortare tid vilken kan påverka insulinbehovet.

 

Data kommer från den randomiserade placebo-kontrollerad studien Tecos, som publicerades 2015. Det primära effektmåttet med studien var att undersöka sambandet mellan hjärt-kärlhändelser och behandling med DPP 4-hämmaren sitagliptin när det gavs som tillägg till standardbehandling till personer med typ 2-diabetes. Resultatet från studien visade inte på någon sådan ökad risk.

 

DPP 4-hämmare är en läkemedelsklass som ökar kroppseget GLP-1 genom att minska nedbrytningen av hormonet.

 

Tecos har finansierats av Merck & Co.

 

Nyhetsinfo 

www red DiabetologNytt