Forskarsamhället bidrar gemensamt till att folkhälsan förbättras. Medelivslängden i västvärlden fortsätter att öka med cirka 2 år per decennium [1]. Även om hjärt–kärlsjukdom fortfarande är den vanligaste dödsorsaken har forskning lett till åtgärder som framgångsrikt bidragit till att dödligheten halverats i åldrarna 40–75 år [2]. Kunskapen om aterogena kostmönster och bättre matvanor är de enskilt viktigaste faktorerna [3]. Även för tumörer (den näst vanligaste dödsorsaken) finns en tydlig koppling till livsstil och matvanor [4].

Hjärt–kärlsjukdom, diabetes, cancer och kognitiva sjukdomar utgör den stora sjukdomsbördan i större delen av världen. Vi ser dock en tydlig ojämlikhet i risken att insjukna i dessa ofta livsstilsrelaterade sjukdomar. Personer med lägre utbildning löper större risk att drabbas.

Vi vet i stora drag vad som är hälsosam mat [5, 6], men vetenskapliga bedömningar framhåller att kosten fortfarande är en av de viktigaste riskfaktorerna (kanske den viktigaste) bakom global ohälsa [7]. Till exempel äter vi på befolkningsnivå för lite frukt, grönt och fullkornsprodukter och för mycket rött kött, animaliska fetter och socker [4-7].

Satsningar behöver göras av forskningsråden, Hjärt-Lungfonden, Diabetesfonden, Cancerfonden, Hjärnfonden med flera för att ytterligare öka kunskapen om matens betydelse för att motverka sjukdom. Forskning behövs också för att förbättra implementeringen av redan befintlig kunskap. Särskilt gäller det för socioekonomiskt utsatta grupper.

Sociala medier är en kraftfull kanal för att sända och hämta information. Den intensiva kommunikationen kring kost och hälsa på sociala medier är ett uttryck för frågans relevans och allmänhetens stora intresse, men kvaliteten på utsagorna varierar avsevärt.

Webbplatser och bloggar med starka uppfattningar presenterar emotionellt laddade och väl förpackade budskap. Gemensamt är förakt för officiella kostråd, Livsmedelsverket som myndighet och forskare som försvarar den vetenskapliga process som ligger till grund för rekommendationer och kostråd. Med vinklade verklighetsbeskrivningar och demagogisk teknik misstänkliggörs och förminskas den akademiska världen och dess representanter.

Medieaktiva vetenskapsföreträdare med obetydlig erfarenhet av nutritionsforskning använder sina akademiska titlar för att legitimera tolkningar av vetenskapen kring kost och hälsa.

Sociala medier tenderar att »stimulera framväxten av homogena och polariserande åsiktskluster där deltagarnas applåder ytterligare stärker den inre övertygelsen« [8].

Även seriösa medier förmedlar bloggarnas starkt subjektiva eller förenklade bild. Den pressetiska gränsen utmanas när det gäller att korrekt återge information kring mat och hälsa. Medielogiken bygger ofta på att skapa kontrast mellan »de goda« och »de onda« eller på att framhålla att det finns två jämbördiga förhållningssätt.

Det är till exempel inte så länge sedan tobaksindustrin lyckades sprida tvivel över sambandet rökning–lungcancer genom att få etablerade medier och beslutsfattare att tro att det fanns två synsätt med lika stor vetenskaplig tyngd. Samtidigt var den etablerade forskarvärlden sedan länge enig, och påpekade detta gång på gång.

Förtal och desinformation gör att många blir rådvilla när det gäller hur man ska äta hälsosamt. De som attraheras av retoriken tar till sig kostmönster som kan vara hälsofarliga. Nödvändiga satsningar från etablerade finansiärer av seriös nutritions- och livsmedelsforskning blir otillräckliga eftersom även anslagsgivande myndigheter och dess företrädare blir osäkra.

Det är en demokratisk rättighet att kritisera vad man finner felaktigt, men att systematiskt misstänkliggöra de vetenskapliga institutionerna och dess företrädare undergräver tilltron till det demokratiska samhällsbygget i vilket forskarsamfundet är en viktig del.

Vi vill uppmana till

• försvar av den vetenskapliga arbetsmetoden och de vetenskapliga institutionerna
• samhälleliga satsningar på seriös nutritions- och livsmedelsforskning
• vaksamhet mot desinformation, förtal och hot.